"Omöjlig kamp
för att uppnå
likformighet mellan könen"
Jämställdhet
mellan könen
kan
betyda olika
saker. För inte så länge sedan betydde det att män
och kvinnor skulle ha samma
rättigheter och att diskriminering skulle motverkas. Den debatten
är inte
längre aktuell. Ingen försvarar diskriminering av kvinnor.
Det som i dag
eftersträvas
under slagordet jämställdhet tycks vara att män och
kvinnor skall vara
likformigt representerade i alla verksamheter från
spädbarnsvård till
utbildning och yrkesliv. Alla skillnader i livsval uppfattas som
problem som
det är samhällets uppgift att lösa. När män
inte ägnar lika mycket tid åt
spädbarnsvård som kvinnor gör, måste staten
framtvinga en likformig fördelning
av föräldraledigheten. Om unga män och kvinnor
väljer olika utbildningar, skall
detta "rättas till" genom kvotering eller "positiv
särbehandling".
Om flickor klär ut sig till prinsessor och pojkar till
sjörövare, rekommenderas
föräldrar och dagispersonal att på olika sätt
uppmuntra lekar som motverkar
skillnaderna.
Det finns
emellertid många
skäl att avvisa dessa likformighetssträvanden. Låt mig
här ta upp några av dem:
1. Män och
kvinnor är
biologiskt olika. En likformighet i beteendet av det slag som den
moderna
feminismen eftersträvar kan inte genomföras.
2. Det finns
ingen
anledning att önska en större likformighet.
3.
Föreställningen om
kvinnors missgynnade ställning är starkt överdiven.
Skillnaderna
mellan könen
är uppenbara och väldokumenterade. Det är till exempel
välkänt att män i
genomsnitt har en större förmåga till rumsligt
tänkande och matematisk
problemlösning. Kvinnor har större verbal förmåga
och bättre detaljminne. Män
är mer aggressiva och riskbenägna. Kvinnor är mer
omhändertagande, särskilt när
det gäller spädbarn. Det finns viktiga skillnader mellan
mäns och kvinnors
upplevelse av sexualitet. Kvinnor är mer nogräknade vid valet
av partner och
känner sig mer bundna vid en man till vilken de utlämnat sig.
Män har lättare
att tänka sig även kravlösa och kortsiktiga sexuella
förbindelser. Dessa och en
stor mängd andra skillnader gör att män och kvinnor har
olika preferenser i
många av livets valsituationer.
Man kan inte
med absolut säkerhet säga vad varje
enskild psykologisk könsskillnad beror på, men det ter sig
likväl tydligt att
en betydande del av skillnaderna är medfödda i den meningen
att de uppstår
spontant, på grund av biologiska mekanismer och utan att det
omgivande
samhället uppmuntrar dem. Skälen för detta
påstående är i korthet följande:
En lång
rad av de
psykologiska egenskaper som skiljer könen åt påverkas
av det manliga
könshormonet testosteron. Kvinnor som under fosterstadiet
exponerats för
onormalt höga halter av testosteron tycks få en
förskjutning av sin psykologi i
manlig riktning. De blir mer intresserade av pojklekar som barn och de
får
större intresse för manliga aktiviteter och karriär som
vuxna. Deras begåvningsprofil
blir också mer manlig. De blir mer våldsbenägna och
dominanta och mer
intresserade av tillfälliga sexuella förbindelser.
Tillförsel av testosteron
senare i livet påverkar också psykologin.
Forskningen om
psykologiska
egenskapers ärftlighet, till exempel studier av
enäggstvillingar som adopterats
av olika familjer, talar för att uppfostran och den sociala
närmiljön har
ganska små effekter på flera grundläggande
temperamentsegenskaper. Adopterade
barn är väsentligt mer lika sina biologiska syskon än
sina adoptivsyskon. Dessa
fynd kan inte utan vidare översättas till skillnader mellan
könen. Likväl kan
man hävda, att om den sociala miljön inte har särskilt
påtagliga effekter på
till exempel pojkars aggressivitet eller intellektuella talanger,
så är det osannolikt
att skillnaderna mellan könen skulle bero på
uppväxtförhållanden.
Flera av
skillnaderna stämmer också mycket väl
med
evolutionsbiologiska mekanismer. Män kan få långt fler
barn än kvinnor, vilket
betyder att de har mer att vinna (i form av fler avkomlingar) på
promiskuitet,
risktagande och konkurrens med andra män. Kvinnors reproduktiva
förmåga är mer
begränsad och varierar mindre än männens, och de har mer
att vinna på ett
noggrant partnerval. Kvinnors reproduktion
är också
mer beroende av hur de vårdar och skyddar barnen.
Mitt syfte med
att påminna
om biologin är inte att hävda att det som är naturligt
också automatiskt är
bra. Biologin är dock viktig på två andra sätt.
Dels innebär den att de olika
livsval, som män och kvinnor gör, ofta har en biologisk grund
och därför inte
automatiskt kan tas som belägg för diskriminering. Dels talar
biologiska fakta
för att skillnaderna mellan könen inte kommer att kunna
upphävas, i varje fall
inte med metoder som är acceptabla i ett civiliserat samhälle.
Skillnaderna
mellan könen
är genomsnittliga och överlappningarna är stora för
de flesta egenskaper. Det
är dock ett misstag att tro att könsskillnaderna
därför inte skulle kunna få
betydande sociala konsekvenser.
I figur 1
avbildas
fördelningen i en tänkt egenskap hos två grupper, A och
B. Fastän den
genomsnittliga skillnaden är liten är andelen individer som
kommer över en viss
nivå X att vara mångdubbelt större i B. I figur 2
visas resultatet av att
variationen i egenskapen skiljer sig mellan grupperna A och B, trots
att
genomsnittet är detsamma. Även här är andelen
individer över X mycket högre i
B.
|
|
Figur 1 |
Figur 2 |
I vissa
avseenden där det
inte finns någon genomsnittlig skillnad mellan könen, som
exempelvis generell intelligens,
uppvisar männen ändå en större variation, vilket
betyder att det finns fler män
såväl bland särskilt högt som bland särskilt
lågt begåvade.
Om det finns
genomsnittliga
skillnader mellan könen i intellektuella och fysiska talanger och
i olika temperamentsegenskaper,
så kommer det ofrånkomligen att uppkomma skillnader i val
av utbildning och
yrken. Det är likaså ofrånkomligt att män och
kvinnor i genomsnitt kommer att
prioritera olika i en mängd livssituationer, varav den relativa
vikt man tillmäter
familjeliv och karriär bara är en.
Man måste
fråga sig om
dessa skilda prioriteringar verkligen är av ondo. Om personen A
föredrar
verksamheten X och B föredrar Y, brukar vi anse det bra om A
får ägna sig mest
åt X och B åt Y. Varför skall vi då bekämpa
alla skillnader mellan könen som är
uttryck för olika livsval? Är det inte tvärtom
utmärkt om skillnaderna får
komma till uttryck så att fler personer får ägna sig
åt det de trivs bäst med
och är bäst lämpade för?
Somliga skulle
kanske hålla
med om detta men samtidigt anse att kvinnors livsval inte är
frivilliga utan
begränsade av diskriminering. De påståenden som
görs i debatten om männens
gynnade ställning kan te sig självklara men är faktiskt
ofta obestyrkta och
ibland våldsamt överdrivna.
Om man i ett
samhälle kan
visa att en viss grupp, säg människor av afrikansk
härstamning, i större
utsträckning än andra drabbas av social utslagning, oftare
återfinns bland
låginkomsttagarna, oftare begår självmord, dör
tidigare, klarar sig sämre i
skolan och i mindre utsträckning går vidare till högre
utbildning, skulle nog
de flesta tycka att den gruppen är diskriminerad.
Påståendet att en sådan grupp
behärskar andra genom "dolda maktstrukturer" skulle utmana
löjet. Men
alla dessa förhållanden gäller män i Sverige.
Det sägs
ofta, till exempel i
budgetpropositionen, att kvinnor i genomsnitt har lägre inkomster
än män och
detta tas som bevis för lönediskriminering. Att män
är i majoritet bland dem
med de allra lägsta inkomsterna stämmer inte med denna
tolkning och nämns
nästan aldrig. Men det finns faktiskt inga bevis för att den
genomsnittliga
löneskillnaden beror på diskriminering och inte på att
kvinnor har gjort andra
prioriteringar i livet, som att arbeta deltid eller välja yrken
med lägre
löner.
Det är
visserligen sant,
som ofta sägs, att kvinnor bara har 83 procent av männens
löner. Detta kan
naturligtvis inte tolkas som diskriminering eftersom kvinnor och
män skiljer
sig med avseende på hur mycket de arbetar deltid, vilka typer av
utbildningar
de har och en mängd andra faktorer. Om man håller vissa av
dessa konstanta,
minskar skillnaderna men en betydande skillnad återstår.
Ibland påstår man att
den kvarvarande skillnaden inte kan förklaras på naturligt
sätt, men den
slutsatsen följer inte så länge man inte har
hållit alla tänkbara faktorer
konstanta.
När man
jämfört lönerna för
män och kvinnor med samma arbetsuppgifter och utbildning i
näringslivet blir
skillnaderna i själva verket helt negligerbara, mindre än en
procent. Flera
studier i såväl Sverige som andra länder bekräftar
detta. Och varför skulle man
egentligen ha väntat sig att lagen om tillgång och
efterfrågan skulle vara
upphävd just för löner? Varför skulle arbetsgivare
betala en högre lön än
marknaden kräver, bara därför att en anställd
är man?
Det oskyldiga
slagordet
jämställdhet" stod ursprungligen för något som
alla anser vara rätt och
bra, nämligen att ingen skall hindras att göra viktiga
livsval på grund av sitt
kön. Den aktuella feministiska kampen för likformighet mellan
könen är däremot både
omöjlig och onödig. Den är på väg att skapa
nya orättvisor och den innebär att
naturliga skillnader mellan könen, som kunde ha hanterats med
förståelse och
humor, i stället leder till onödiga samhälleliga
konflikter och förgiftar
personliga relationer.
Germund
Hesslow
Professor i
neurofysiologi