Hur Erik Svensson krossade den reaktionära sluggern Hesslow

En av dem som angripit mig för min artikel på DN Debatt är en evolutionsbiolog i Lund vid namn Erik Svensson. På en debattsida på nätet skriver denne:

För några år sedan "krossade" jag Hesslow i en utfrågning i samband med en debatt i Lund om jämställdhet mellan könen. Jag påpekade att hans resonemang om könsskillnader inte var grundade i evolutionsbiologin, vilket han hävdade, vilket bevisades att jag som evolutionsbiolog inte höll med honom. Jag fick många applåder, men det viktigaste för mig var inte vad publiken tyckte, utan snarare att smula sönder Hesslows argument och visa att detta var hans privata reaktionära åsikter som inte kan hänföras till evolutionsbiologisk teori. Sedan denna debatt för flera år sedan har jag inte sett några inlägg av honom i de större medierna. Tack och lov, vi behöver inte onyanserade sluggers av Hesslow's typ i samhällsdebatten!

Erik Svensson är för blygsam för att berätta för sina läsare vari denna intellektuella bragd egentligen bestod. Den måste ju ha varit något alldeles i särklass eftersom han nu, tio år senare, fortfarande inte kan släppa tanken på de applåder han fick när han ”krossade” mig. Så här gick det till.

Vid mitten av 90-talet framfördes ofta krav på att den ojämna könsfördelningen bland lärarna på vissa institutioner vid Lunds Universitet skulle ”rättas till” med hjälp av kvotering. Detta skedde bl.a. i form av en paneldebatt på Palaestra i Lund med medverkan av bland andra dåvarande rektorn Boel Flodgren. Rektor och hennes sympatisörer tycktes anse att själva existensen av en ojämn könsfördelning bevisade att kvinnor på de aktuella institutionerna var utsatta för diskriminering. Mot detta anförde jag att det finns biologiskt orsakade skillnader i temperament och talanger som gör att en ojämn könsfördelning skulle kunna uppkomma även om kvinnor inte diskriminerades. Ingen vet, fortsatte jag, hur könsfördelningen skulle bli i frånvaro av diskriminering, vad den s.a.s. ”naturliga fördelningen” skulle vara. Därför, menade jag, kan man inte ta existerande fördelning som bevis för diskriminering. Det var det hela. Ingenting sades om evolutionsbiologi.

Då reste sig en ung man ur publiken och meddelade i myndig ton att han faktiskt var biolog och att han för sin del ”aldrig hade hört något så dumt och obiologiskt, som att det skulle finnas en naturlig könsfördelning”. Det var allt. Ja, så applåderna förstås, de där som inte var så viktiga för honom men som efter tio år fortfarande ringer i hans öron. Jag tänker mig att de nog ändå betydde något och att det nog gör minnet extra ljuvt, att han tror att applåderna enbart berodde på den logiska skärpan i hans replik och ingenting hade att göra med att han sade vad ett hundratal församlade feminister gärna ville höra.

Så gick det till när Erik Svensson ”krossade” mig och ”smulade sönder” mina argument.

När jag nu äntligen hämtat mig från chocken och på nytt vågat yttra mig i debatten fattar Erik på nytt sin skarpa penna för att nedgöra den reaktionära draken Hesslow. Han skriver:

Jag arbetar ju själv med biologisk grundforskning, och min forskningsinriktning kan väl bäst beskrivas som att den befinner sig i gränslandet mellan ekologi och evolutionsbiologi. Jag måste säga att, bortsett från Hesslows ogenerade reaktionära åsikter, hans inlägg vittnar också om att han är en ganska dålig evolutionsbiolog som inte kan den grundläggande teorin. Detta är kanske inte så förvånande, eftersom Hesslow är medicinare och inte biolog. Enligt mina erfarenheter så har många (de flesta?) medicinare en otroligt naiv och stereotyp syn på biologisk variation, och inom evolutionsbiologin så ser många därför ner på medicinare och anser att de är ganska ytliga när de försöker föra evolutionsbiologiska resonemang.

En förklaring till att det förhåller sig på detta viset är kanske att den medicinska utbildningen på både grund- och forskarutbildningsnivån är väldigt teoribefriad och inriktad på inpluggande av rena faktauppgifter. Evolutionsteorin är en (skenbart) enkel teori, som det är frestande att ge sig in på, men det kräver faktiskt en hel del bakgrundskunskap. Därför blir resonemang av Hesslows typ närmast skrattretande för oss som forskar och har evolutionsbiologi som huvudintresse. Hesslow är inget tungt namn inom evolutionsbiologin och han har mig veterligen aldrig publicerat i några evolutionsbiologiska vetenskapliga tidskrifter. Jag har aldrig träffat honom på någon av de evolutionsbiologiska kongresser jag brukar delta i, och jag tvivlar på att deltagare i sådana kongresser överhuvudtaget skulle veta vem han är.

Jag citerar ganska extensivt från Svenssons inlägg för att det skall framgå tydligt hur överlägsen hans kompetens är och med vilket skarpsinne han går till verket för att krossa följande rader, vilka utgör det enda jag skrev om evolution i min DN-artikel:

Flera av skillnaderna stämmer också mycket väl med evolutionsbiologiska mekanismer. Män kan få långt fler barn än kvinnor, vilket betyder att de har mer att vinna (i form av fler avkomlingar) på promiskuitet, risktagande och konkurrens med andra män. Kvinnors reproduktiva förmåga är mer begränsad, och varierar mindre än männens, och de har mer att vinna på ett noggrant partnerval. Kvinnors reproduktion är också mer beroende av hur de vårdar och skyddar barnen.

Det är detta "skrattretande" stycke som enligt Svensson visar att jag "inte kan den grundläggande teorin". Någon kanske tycker att hans argumentation talar för sig själv och inte behöver kommenteras ytterligare, men för de otroligt naiva medicinare som kanske följer debatten, kan det kanske ha ett visst intresse att jämföra med vad en lärobok i evolutionsbiologi säger om saken.

Var det t.ex. i strid med den grundläggande teorin, när jag påstod ”kvinnors reproduktiva förmåga är mer begränsad, och varierar mindre än männens”? I läroboken i finner man att:

“A female’s reproductive success is relatively small … we predict that sexual selection – variation in mating success – will be a more potent force in the evolution of males than in the evolution of females” (s376-7)

Hade jag fel i att det finns en skillnad i hur mycket män och kvinnor ”kan vinna (i form av fler avkomlingar) på promiskuitet”?

“A female’s reproductive success is likely to be limited more by the number of eggs she makes … than by the number of men she can convince to mate with her.” (s376-7)

Var det otroligt naivt att skriva att ”Kvinnors reproduktion är … mer beroende av hur de vårdar och skyddar barnen”? Så här säger läroboken:

”mothers typically make a larger parental investment in each offspring than fathers…By parental investment we mean energy and time expended in constructing an offspring and in caring for it”. (s376) och

“for females reproductive success is limited by capacity to make and rear offspring”. (s380)

Är det skrattretande att nämnda skillnader i reproduktiv förmåga leder till att män har mer att vinna på ”konkurrens” och kvinnor på ”noggrant partnerval”?

“For males, reproductive success is limited by access to mates, whereas for females reproductive success is limited by capacity to make and rear offspring. When this pattern holds we should be able to predict the following: Males should be competitive … females should be choosy … females will be selective”. (s380)

För den händelse läsare misstänker att jag valt ut en dålig eller föråldrad bok som passar mina syften, måste jag tillägga att citaten kommer från Freeman & Herrons Evolutionary Analysis  från 2004, den lärobok som används vid Erik Svenssons egen institution i Lund.