"Omöjlig kamp för att uppnå likformighet mellan könen"

Jämställdhet mellan könen kan betyda olika saker. För inte så länge sedan betydde det att män och kvinnor skulle ha samma rättigheter och att diskriminering skulle motverkas. Den debatten är inte längre aktuell. Ingen försvarar diskriminering av kvinnor.

Det som i dag eftersträvas under slagordet jämställdhet tycks vara att män och kvinnor skall vara likformigt representerade i alla verksamheter från spädbarnsvård till utbildning och yrkesliv. Alla skillnader i livsval uppfattas som problem som det är samhällets uppgift att lösa. När män inte ägnar lika mycket tid åt spädbarnsvård som kvinnor gör, måste staten framtvinga en likformig fördelning av föräldraledigheten. Om unga män och kvinnor väljer olika utbildningar, skall detta "rättas till" genom kvotering eller "positiv särbehandling". Om flickor klär ut sig till prinsessor och pojkar till sjörövare, rekommenderas föräldrar och dagispersonal att på olika sätt uppmuntra lekar som motverkar skillnaderna.

Det finns emellertid många skäl att avvisa dessa likformighetssträvanden. Låt mig här ta upp några av dem:

1. Män och kvinnor är biologiskt olika. En likformighet i beteendet av det slag som den moderna feminismen eftersträvar kan inte genomföras.

2. Det finns ingen anledning att önska en större likformighet.

3. Föreställningen om kvinnors missgynnade ställning är starkt överdiven.

Skillnaderna mellan könen är uppenbara och väldokumenterade. Det är till exempel välkänt att män i genomsnitt har en större förmåga till rumsligt tänkande och matematisk problemlösning. Kvinnor har större verbal förmåga och bättre detaljminne. Män är mer aggressiva och riskbenägna. Kvinnor är mer omhändertagande, särskilt när det gäller spädbarn. Det finns viktiga skillnader mellan mäns och kvinnors upplevelse av sexualitet. Kvinnor är mer nogräknade vid valet av partner och känner sig mer bundna vid en man till vilken de utlämnat sig. Män har lättare att tänka sig även kravlösa och kortsiktiga sexuella förbindelser. Dessa och en stor mängd andra skillnader gör att män och kvinnor har olika preferenser i många av livets valsituationer.

Man kan inte med absolut säkerhet säga vad varje enskild psykologisk könsskillnad beror på, men det ter sig likväl tydligt att en betydande del av skillnaderna är medfödda i den meningen att de uppstår spontant, på grund av biologiska mekanismer och utan att det omgivande samhället uppmuntrar dem. Skälen för detta påstående är i korthet följande:

En lång rad av de psykologiska egenskaper som skiljer könen åt påverkas av det manliga könshormonet testosteron. Kvinnor som under fosterstadiet exponerats för onormalt höga halter av testosteron tycks få en förskjutning av sin psykologi i manlig riktning. De blir mer intresserade av pojklekar som barn och de får större intresse för manliga aktiviteter och karriär som vuxna. Deras begåvningsprofil blir också mer manlig. De blir mer våldsbenägna och dominanta och mer intresserade av tillfälliga sexuella förbindelser. Tillförsel av testosteron senare i livet påverkar också psykologin.

Forskningen om psykologiska egenskapers ärftlighet, till exempel studier av enäggstvillingar som adopterats av olika familjer, talar för att uppfostran och den sociala närmiljön har ganska små effekter på flera grundläggande temperamentsegenskaper. Adopterade barn är väsentligt mer lika sina biologiska syskon än sina adoptivsyskon. Dessa fynd kan inte utan vidare översättas till skillnader mellan könen. Likväl kan man hävda, att om den sociala miljön inte har särskilt påtagliga effekter på till exempel pojkars aggressivitet eller intellektuella talanger, så är det osannolikt att skillnaderna mellan könen skulle bero på uppväxtförhållanden.

Flera av skillnaderna stämmer också mycket väl med evolutionsbiologiska mekanismer. Män kan få långt fler barn än kvinnor, vilket betyder att de har mer att vinna (i form av fler avkomlingar) på promiskuitet, risktagande och konkurrens med andra män. Kvinnors reproduktiva förmåga är mer begränsad och varierar mindre än männens, och de har mer att vinna på ett noggrant partnerval. Kvinnors reproduktion är också mer beroende av hur de vårdar och skyddar barnen.

Mitt syfte med att påminna om biologin är inte att hävda att det som är naturligt också automatiskt är bra. Biologin är dock viktig på två andra sätt. Dels innebär den att de olika livsval, som män och kvinnor gör, ofta har en biologisk grund och därför inte automatiskt kan tas som belägg för diskriminering. Dels talar biologiska fakta för att skillnaderna mellan könen inte kommer att kunna upphävas, i varje fall inte med metoder som är acceptabla i ett civiliserat samhälle.

Skillnaderna mellan könen är genomsnittliga och överlappningarna är stora för de flesta egenskaper. Det är dock ett misstag att tro att könsskillnaderna därför inte skulle kunna få betydande sociala konsekvenser.

I figur 1 avbildas fördelningen i en tänkt egenskap hos två grupper, A och B. Fastän den genomsnittliga skillnaden är liten är andelen individer som kommer över en viss nivå X att vara mångdubbelt större i B. I figur 2 visas resultatet av att variationen i egenskapen skiljer sig mellan grupperna A och B, trots att genomsnittet är detsamma. Även här är andelen individer över X mycket högre i B.

Figur 1	Figur 2

I vissa avseenden där det inte finns någon genomsnittlig skillnad mellan könen, som exempelvis generell intelligens, uppvisar männen ändå en större variation, vilket betyder att det finns fler män såväl bland särskilt högt som bland särskilt lågt begåvade.

Om det finns genomsnittliga skillnader mellan könen i intellektuella och fysiska talanger och i olika temperamentsegenskaper, så kommer det ofrånkomligen att uppkomma skillnader i val av utbildning och yrken. Det är likaså ofrånkomligt att män och kvinnor i genomsnitt kommer att prioritera olika i en mängd livssituationer, varav den relativa vikt man tillmäter familjeliv och karriär bara är en.

Man måste fråga sig om dessa skilda prioriteringar verkligen är av ondo. Om personen A föredrar verksamheten X och B föredrar Y, brukar vi anse det bra om A får ägna sig mest åt X och B åt Y. Varför skall vi då bekämpa alla skillnader mellan könen som är uttryck för olika livsval? Är det inte tvärtom utmärkt om skillnaderna får komma till uttryck så att fler personer får ägna sig åt det de trivs bäst med och är bäst lämpade för?

Somliga skulle kanske hålla med om detta men samtidigt anse att kvinnors livsval inte är frivilliga utan begränsade av diskriminering. De påståenden som görs i debatten om männens gynnade ställning kan te sig självklara men är faktiskt ofta obestyrkta och ibland våldsamt överdrivna.

Om man i ett samhälle kan visa att en viss grupp, säg människor av afrikansk härstamning, i större utsträckning än andra drabbas av social utslagning, oftare återfinns bland låginkomsttagarna, oftare begår självmord, dör tidigare, klarar sig sämre i skolan och i mindre utsträckning går vidare till högre utbildning, skulle nog de flesta tycka att den gruppen är diskriminerad. Påståendet att en sådan grupp behärskar andra genom "dolda maktstrukturer" skulle utmana löjet. Men alla dessa förhållanden gäller män i Sverige.

Det sägs ofta, till exempel i budgetpropositionen, att kvinnor i genomsnitt har lägre inkomster än män och detta tas som bevis för lönediskriminering. Att män är i majoritet bland dem med de allra lägsta inkomsterna stämmer inte med denna tolkning och nämns nästan aldrig. Men det finns faktiskt inga bevis för att den genomsnittliga löneskillnaden beror på diskriminering och inte på att kvinnor har gjort andra prioriteringar i livet, som att arbeta deltid eller välja yrken med lägre löner.

Det är visserligen sant, som ofta sägs, att kvinnor bara har 83 procent av männens löner. Detta kan naturligtvis inte tolkas som diskriminering eftersom kvinnor och män skiljer sig med avseende på hur mycket de arbetar deltid, vilka typer av utbildningar de har och en mängd andra faktorer. Om man håller vissa av dessa konstanta, minskar skillnaderna men en betydande skillnad återstår. Ibland påstår man att den kvarvarande skillnaden inte kan förklaras på naturligt sätt, men den slutsatsen följer inte så länge man inte har hållit alla tänkbara faktorer konstanta.

När man jämfört lönerna för män och kvinnor med samma arbetsuppgifter och utbildning i näringslivet blir skillnaderna i själva verket helt negligerbara, mindre än en procent. Flera studier i såväl Sverige som andra länder bekräftar detta. Och varför skulle man egentligen ha väntat sig att lagen om tillgång och efterfrågan skulle vara upphävd just för löner? Varför skulle arbetsgivare betala en högre lön än marknaden kräver, bara därför att en anställd är man?

Det oskyldiga slagordet jämställdhet" stod ursprungligen för något som alla anser vara rätt och bra, nämligen att ingen skall hindras att göra viktiga livsval på grund av sitt kön. Den aktuella feministiska kampen för likformighet mellan könen är däremot både omöjlig och onödig. Den är på väg att skapa nya orättvisor och den innebär att naturliga skillnader mellan könen, som kunde ha hanterats med förståelse och humor, i stället leder till onödiga samhälleliga konflikter och förgiftar personliga relationer.

Germund Hesslow
Professor i neurofysiologi